ONE OF THE CROWD

I dagens sportbladet går att läsa denna suveräna krönika av supporterunionens ordförande Frank Ågren.

Ibland när man läser tidningar får man intrycket av att besök på fotbollsmatcher (särskilt Stockholmsderbyn då det närmast är osannolikt att komma hem levande) är synonymt med att sätta sitt liv på spel. Att fotbollsarenor i Sverige är rena slagfälten där huliganerna (vilka utör ungefär hälften av besökarna) utan några som helst betänkligheter ger sig på fredliga besökare, kvinnor och små barn utanför arenan. Alla som regelbundet går på fotboll i Sverige vet att detta såklart är ohyggliga överdrifter. Klubbarna får idag betala dryga böter i de fall pyroteknik används och matcher bryts i fall då mynt och plastmuggar kastats in på planen. Samtidigt har vi hittills under säsongen alltså haft två läktarras, något som knappt gått att läsa om...

Att BP i det här fallet får spela allsvenskt spel på Grimsta är inget annat än en stor skandal. För det första har de en plan som fotboll inte kan bedrivas på. För det andra så är det ju uppenbarligen lite si och så med säkerheten på läktaren. För det tredje finns inte ens toaletter på samtliga läktare. Samtidigt diskuteras det livligt varför publiken inte kommer till de allsvenska arenorna? Ska man skratta eller gråta?

Borde inte klubbarna få betala böter om säkerheten inte är tillfredsställande? De borde rimligtvis kunna sägas ha större möjlighet att påverka arenans utformning än att hindra enskilda muppar från att smuggla in bengaler?

Det är naturligtvis trevligt för BP, som kämpar för att klara allsvenskt kontrakt, att kunna lägga sina ekonomiska resurser på annat än att ha en duglig arena med en duglig gräsmatta. Om det rent hypotetiskt hade ställts lite krav på klubben innan säsongen kanske de hade fått avstå ett nyförvärv, som i förlängningen kan innebära nytt allsvenskt kontrakt? Jag bara ber att det isf inte blir på Bajens bekostnad, en klubb som både har en grön gräsmatta och toaletter på arenan...